Gaabbee biktar och talar ut

Vad vill du,
vad vill jag.

Glöm inte "vad vill VI".

Så många springer fram,
utan att se bakåt.
Ser inte det som varit,
utan bara det som ska ske.

Jag tycker att det som varit har gjort mig till den jag är idag.
Jag vill titta bakåt för att kunna tänka:
"Då var jag så, men det gjorde mig till dethär."
eller
"Jag upplevde det så då, men nu ser jag det såhär."

Varför ska vi titta bakåt men inte se,
medan vi framåt ska se allt så klart.

Tiden går som den vill,
oavsett vad vi vill eller gör.
Det blir aldrig exakt som vi vill iaf.

Jag planerade ett bröllop,
bröllopet hände
och kan du tänka dig att det blev EXAKT så som vi önskade?!
Förutom då prislapparna på mina skor och att jag inte vägde mindre än jag gjorde, men ändå.


Kan du tänka dig hur stor jag är/var/varit.
Äntligen har jag vaknat och känner en vilja att ändras!
Tio kilo ner,
en bit på vägen
men en lång bit kvar.
Äntligen syns mitt ansikte igen,
gillar mitt ansikte när det väl syns :-)


Jag tycker vi ska blicka bakåt och minnas vad vi gått igenom, vad som hänt.
Oavsett det var när jag betedde mig dåligt, eller när jag var underbar eller när jag blev sårad.
Alla tillfällen har gjort mig till den jag är idag och lett mig fram till denna stund,
denna stund då jag bor med världens finaste, har fast jobb och ska bilda familj <3

"
Bara för att jag ler,
mår jag inte bra.
Bara för att jag skrattar,
är jag inte glad.
Bara för att jag är lugn,
är jag inte avslappnad.

Många tror de ser,
många tror de vet,
många tror de känner en.

Vad de inte vet,
är att de inget ser.
De vet inte,
att det inte är det ni ser.
Vet inte,
att det inte stämmer.

Jag ler,
skrattar,
tar det lugnt.

Inombords gråter jag,
skriker jag,
hyperventlilerar jag.

Jag kan inte visa alla hur jag mår,
vill inte att alla ska veta,
vill inte att alla ska fråga.

Orkar inte med "Hur är det?",
"Hur mår du?".

Ni som verkligen vet,
ni som inte tror att ni vet,
ni vet.

Ni vet att jag kan vara mig själv med er.
Ni vet att jag inte spelar ett spel med er.
Ni vet vad jag känner utan att jag menar det.

Varför ska man må bra hela tiden,
vara glad och trevlig.
Suck.
"

Att få se alla så ledsna,
höra deras höga klagorop.
Se hur de ej kan stoppa tårarna,
försöka trösta med en kram.

Jag vill inte vara med om detta igen.

Min pappa,
att se honom så ledsen,
det kär i mig ännu.
Jag har alltid varit pappas flicka,
alltid funnits där för honom.
Att veta att det inte spelar någon roll vad jag än gör,
så är han ledsen ändå.

Se min fina fina lillebror fälla så många tårar,
känna hur han klämmer min hand när det blev jobbigt.
Det skär i mitt hjärta
och jag vet inte vart jag ska ta vägen.



Jag tror inte jag har sörjt själv,
tror jag gråtit många tårar för att jag sett andra ledsna
och mått dåligt för deras skull.
Därför kom det som en chock när jag bröt ihop i helgen,
visste inte vart det kom ifrån.
Jag känner mig på något vis tom,
vet att jag har många känslor som borde ut,
men jag orkar inte släppa ut dom.
Jag orkar inte.
"Jag vet inte" - är tre ord som jag säger ofta just nu.
Finns inga fler ord som beskriver så bra hur det är.



Jag vet inte.

Känslan stiger inom mig,
känner hur jag börjar skaka.
Oro,
nedstämdhet.

jobbigt,
vill inte.

Vill inte se min pappa, fastrar och alla andra ledsna,
det kommer få mig att må så dåligt..

Jag själv är inte speciellt glad,
mår inte toppen.

Men min allra största "nej-nej-nej-känsla",
det är att se pappa ledsen....
Det kommer att ta sönder mig,
bryta ner mig.
Jag har alltid varit pappas flicka,
som alltid stöttar honom
och som kan få honom att må bättre.

Just imorgon tror jag inte att jag räcker till....

Jag vill inte.

Jag kan andas, jag kan vara mig själv - det går bättre nu.

Allt med Farmor rörde upp en massa från när Mormor lämnade oss... Det gjorde allt mycket tyngre än vad det kanske var... Jag vet inte vad som var vad, jag vet bara att det var tungt och att jag vissa stunder varken visste in eller ut. Men nu känns det som om jag återigen kan le och vara mig själv.

Det som känns jobbigt just nu är att jag ska hem till Kalmar i helgen och vi ska till Farmors lägenhet bland annat. Jag ska träffa min bror som betyder hur mycket som helst för mig - han får mig att vara trygg och han är den jag egentligen vill ha närmast när något hemskt händer. Vi ska även träffa Farmors syster..... Det kommer bli tungt..

Men jag överlever det med, det vet jag. För jag har min underbara fru, underbara familj och underbara vänner omkring mig. Jag är så glad att de finns, vet inte vad jag skulle göra utan dom.

Ny dag. Mer jobb. Denna veckan jobbar jag mycket, även om inte alla dagarna är långa så jobbar jag ändå 5 av 7 dagar. Nu är det tre månader efter bröllopet, känna som om det var mycket längre. Det känns så avlägset och nästan overkligt. Jag längtar tills vi får filmen som spelades in. Kunna se att det faktiskt hände. Min rygg är inte speciellt bra alls. Jag har fått elbehandling och får nu göra en repetition med alla de lättaste övningarna jag fått. Ska få behandling på måndag igen. Om jag går mer än 30 minuter så får jag riktigt ont i ryggen. Det är inte bra när jag jobbar där jag jobbar, då vill vissa gå ut och gå - då är det svårt att säga nej...

Jag saknar mormor, ibland saknar jag henne fruktansvärt mycket. Jag kan knappt andas ibland.

Idag har hon namnsdag. Min fina mormor Birgit.


Känner mig ensam, känner att vännerna är långt bort. Jag vet att jag har dom och att de finns. Men ibland är det som om de är långt bort både i sinne och kroppsligt.
Du vet hur de kan kännas som alla är runt omkring men ändå är man ensam? Lite så har jag känt senaste tiden. Jag är glad att jag har min fru Elin, utan henne vet jag inte hur de skulle gå. Men vännerna behövs ändå.. Man behöver en litet "hej, hur är det" ibland. Kanske fånigt av mig.. Jag vet att jag kan höra av mig, men ibland får man känslan att det är en själv som alltid hör av sig. Den känslan får jag de stunder som allt känns långt bort.

Jag har de bra, men ensam kan jag va ändå.

Hoppsa, de var ett bra tag sen jag skrev något här. Kanske är dags för en liten uppdatering!

Jag är (som de flesta vet) tränare för Hovshagas b-lag och trivs hur bra som helst med det! Förutom att man märker hur mesiga tjejer ibland kan vara, mycket pga att jag har många unga tjejer i mitt lag. Mesiga, då menar jag inte klarar att vara på match men inte få spela och klaga när en träning är lite lite jobbigare än vanligt. Men det som känns skönt är att tjejerna verkligen lyssnar på mig och ser upp till mig, så om jag säger ifrån angående klagande eller ofokus så lyssnar dom direkt :)

Min jävla HTC Desire som jag köpte i augusti 2010 har bara krånglat! Från första stund till nu. Jag gick då in till telia i måndags och sa till dom att ha mobilen där i 4,5 h - jag lämnade den 11.17 och när jag väl blev min tur igen 15.58 så var den död. Han i butiken som jag då pratade med var väldigt snäll och skulle ringa till "vem-det-nu-var" och se till så att de kan köpa tillbaka min telefon och ge mig en ny! Dock vill jag INTE ha en HTC utan en IPHONE! Det roligaste i hela kråksången var att han tyckte att jag förtjänade en riktigt bra lånetelefon, så jag fick en Iphone 3G S :D Haha. Så jävla bäst, nu har jag möjlighet att testa lite med den och känna mig in i det! För de skiljer MYCKET mellan HTC och Iphone! Men faan va gött det är med en Iphone!

På jobbet känner jag att jag är redo för nya utmaningar, jag har sökt ett jobb på jobbet (ska startas en ny grupp) och hoppas att jag får det tillsammans med Annso! Känner att det är de jag behöver!

Snart bara en månad kvar till bröllopet... Helt sanslöst, men svårt att bli nervös när man inte riktigt fattat det än. Jag tror att veckan innan kommer det smyga på mig och framförallt DAGEN INNAN kommer jag vara sjukt nervös! Det bästa är att jag åker på Västerviks-lägret torsdag-söndag veckan innan bröllopet, så jaghinner inte tänka på det så mycket och tiden kommer gå fort! På lördag ska jag och Emma (brudtärnan) träffa Lise (som ska sjunga) och kantorn i domkyrkan, där de ska öva. Sen på kvällen blir de mys med Lina, Olle och Nova :D På söndag ska jag och älsklingen Elin träffa "vår" präst Anders i domkyrkan och gå igenom det sista, även kolla lite på hur vi ska stå, gå och liknande. Sen på måndag ska vi träffa Marit som är journalist på Barometern i Kalmar och bli intervjuade och fotade till en artikel i Barometern :D Sen ska vi fråga henne om hon inte kan fixa så den kommer med i Smålandsposten också! Vi vill öppna ögon på folk och få dom att inse hur vanligt det faktiskt är att man inte är hetrosexuell! :)

Hm.. Var det något mer... lillebror är snart klar med militärtjänsten, han muckar i juni (minns ej datum). Efter det ska vi gå igenom mer exakt alla hans uppgifter, han är ju både bestman och tostmaster :) Jag har skrivit ett långt dokument till honom med allt han behöver veta, så det kommet bli toppenbra!

Längtar till semester, men det är ju bara 3 veckor kvar :D:D Jag har semester från och med midsommarafton-24 juli och sen vecka 32 också :D Ska bli så sjukt skönt!!

Nähe, frukost och lite True Blood :D

Ha det toppen!

"Detsamma"

Hur mycket mening har det ordet egentligen? Ofta är sägs det bara utan att ens mena det - inte ha en innebörd. Ha det bra - detsamma. Hur kul är det?

Men på mitt jobb så är alla små gester som man får tillbaka lika stora som en kärleksförklaring ungefär. Så ikväll efter att jag varit på bio med en stödtagare så säger jag:
- Tack för ikväll!
Och han svarar just:
- Detsamma.

Hela vägen hem så höjde jag musiken i bilen och bara sjöng, jag kände ingen trötthet. Kändes som om jag kunde leva på det, den energin. Det kändes inte ens kallt ute (kanske det inte är..?!) utan jag kunde lätt gå hem ifrån jobbet utan att frysa.

Sen så skulle givetvis något hända för att jag skulle få hjärtat i halsgropen och skaka i hela kroppen. De där jävla larmet på jobbet!!!!! SUCK PÅ DET! Blir så trött. man ska trycka # och sen sin kod. Det gjorde jag (trodde ja) tre gånger och inget hände. Då brukar vanligtvis larmet gå när man trycker den tredje gången. Som TUR va gjorde de inte det och jag insåg direkt efter jag hade tryckt att jag trycke * istället för #. Så det löste sig rätt snabbt iaf. Men fy faaaaaaaaaaaaan! Jag hann ju få hjärtklappning, skakningar och svimmade nästan. Jag hade nämligen glömt lappen med numret man ska ringa och min återställninghskod. SMART GABBE.


Tack Magnus för att du finns! Du är finast!

Jag vill bara att det ska bli första oktober så jag slipper vara i denna lägenheten! Igår visste Mari att jag troligen skulle sova hemma, men vad gör hon när de kommer hem vid 2?! Först och främst tar hon med sig en till (alltså är det hon, hattjocke och någon mer). Mari kan inte prata tyst, så hon skriker hela tiden. Sen skickar jag ett sms "mari tyst. godnatt. Puss" Då svarar hon "vi ska vara tysta". Men är dom det? Nej. Sen hör jag hur dom spiller dricka och råkar släppa ut en katt när de ska in i köket. FAN VA FÖRBANNAD JAG VAR! Ni får tycka att jag är tråkig, festförstörare eller vad som helst - MEN VA FAN, JAG BOR HÄR OCKSÅ!
Snacka om att inte kunna sova. Sen ska man upp idag, jippie.


Min farfar ligger för döden.... Jag har träffat honom två gånger...... Hur reagerar jag då?!?!

Mycket som händer just nu, mycket positivt. Mycket obeskrivligt bra och mycket kärleksfullt.

Allt får du ej veta, om du inte frågar - vet du redan så är det i förtroende. Jag håller inget hemligt, men alla måste inte veta på en gång. :)

2/8-2010 i mitt hjärta - längtar tills det går att se.

1/11 -2010 - ny del av mitt liv.

Våren 2010 - Kanske någon ny i mitt liv?!

JAG ÄR KÄR OCH LYCKLIG :D

Solen lyser, men himlen är inte helt blå.
Jag börjar lite senare så jag orkar gå upp och äta frukost innan.
Funderingar har man alltid, på många olika håll.

Måste skriva brev till CSN, blir att göra klart det ikväll - dryyygt! De tror inte på att mamma och Magnus köpte och sålde lägenhet - utan tror att jag gjorde det vid 18 års ålder. Gött.

Håller på att planera en viss resa som ska vara hemlig, måste ju överraska ibland. Imorgon knyts säcken ihop och allt är klart!

Sommaren närmar sig, ÄNTLIGEN!

Äh, vet inte vad jag ville skriva ... Men nu har ni fått lite iaf!

Dags att bikta lite.

Jag hatar människor som antar grejer, rent allämnt. Bara tror att det är okej utan att ha frågat. Lånar saker utan att ha kollat med mig först. Bara agerar utan att fundera. Jag är gärna givmild och omtänksam, men bara mot de som inte ANTAR att jag ska vara det !

Känslomässigakrav får mig att vända på klacken, vill inte hjärtat så har jag svårt att springa när någon annan vill det. Vill hjärtat springa så gör jag det gärna. Kärleken har inga måsten eller krav - det är det som är så underbart.

Tänkt på när du vaknar och ser att det är fint väder så får du ett leende på läpparna och tar dagen med lätta steg. Men när det är mulet och regnigt så känns alla steg tunga och man vill helst somna upp direkt.

Jag har något annat att bekänna - men vet inte om jag vill. Det är något väldigt positivt men ändå underbart hemligt... typ... haha . Nu gjorde jag dig nyfiken va?! Det är verkligen inte så spännande som du tror.

Peace Out