Ensam och saknad
Jag saknar mormor, ibland saknar jag henne fruktansvärt mycket. Jag kan knappt andas ibland.
Idag har hon namnsdag. Min fina mormor Birgit.
Känner mig ensam, känner att vännerna är långt bort. Jag vet att jag har dom och att de finns. Men ibland är det som om de är långt bort både i sinne och kroppsligt.
Du vet hur de kan kännas som alla är runt omkring men ändå är man ensam? Lite så har jag känt senaste tiden. Jag är glad att jag har min fru Elin, utan henne vet jag inte hur de skulle gå. Men vännerna behövs ändå.. Man behöver en litet "hej, hur är det" ibland. Kanske fånigt av mig.. Jag vet att jag kan höra av mig, men ibland får man känslan att det är en själv som alltid hör av sig. Den känslan får jag de stunder som allt känns långt bort.
Jag har de bra, men ensam kan jag va ändå.
