Gaabbee biktar och talar ut

Liten,
liten är vad jag är.
Orkeslös,
orkeslös är vad jag är.
Nedstämd,
nedstämd är vad jag är.

Vissa stunder, vissa dagar
vill jag bara krypa in i en famn
och stanna där.
Känna närhet,
slippa vara förnuftiga jag.

Maktlös,
känner jag mig.
Gråtfärdig,
är jag från och till.
Tom,
känner jag mig hela tiden.

Vissa dagar, vissa stunder
känns det som att livet aldrig blir som man vill.
De känns som om jag från ingenstans behöver gråta
och kan då inte stoppa det.
Tom känner jag mig mest hela tiden,
på ett obeskrivligt sätt är det inget som känns rätt.

Ensam,
trots många runt om mig.
Älskad,
av de i min omgivning.
Uppskattad,
trots att jag ej förstår varför ibland.

Vissa dagar, vissa stunder
känns det som om jag är ensam i världen,
finns ingen annan trots alla runt om mig.
Jag känner mig älskad efter allt stöd från de i min omgivning,
är förvånad över hu många som faktiskt bryr sig.
Uppskattad verkar det som om jag är,
men förstår inte vad jag gör som är så speciellt.

Ord,
ibland meningar.
Känsla,
ibland smärta.
Tankar,
ibland handlingar.

Vissa dagar, vissa stunder
då vet jag mest ingenting,
varken ut eller in.

Vissa stunder, vissa dagar
vill jag inget hellre än att försvinna,
slippa känlsan av hopplöshet.
Bara vara utan förlusten av dig...