Mitt liv
Men det finns två saker som hänt i mitt liv som framförallt format mig till den jag är idag. - På högstadiet berättade jag för min allra bästa kompis att jag trodde jag va bisexuell, nästa dag vet hela skolan och alla som varit mina kompisar innan vände mig ryggen (jag kände mycket folk på skolan och skolan var relativt stor). De enda jag kunde vara med va de i min klass och de jag spelade fotboll med.
- På gymnasiet valde jag att inte berätta om min läggning, för jag kände att de hade inte med de o göra och jag var inte redo att berätta om de. Först blev jag utmobbad två gånger av det gäng i min klass som jag umgicks med först. Detta hände på ett halvår och sen bytte jag kompisgäng efter jul i ettan. På våren i ettan skrev jag med en tjej på lunarstorm, hon var homosexuell och ville veta om jag var det också. På hennes sida fanns det bild och en presentation. Vi skrev med varandra i kanske två-tre månader och sen försvann hon, jag tyckte det va konstigt men blev inte så förvånad, det försvinner ju personer jämt. På hösten i tvåan kommer de som moppat ut img (vi va okej som klasskompisar nu, de va 4 stycken) och sa att de ville prata med mig, jag ville inte de eftersom de aldrig har något bra att säga men de sa att det va något positivt. Så jag följde med, de började med att säga såhär: - vi ville veta om du va lesbisk. Jag andades ut och sa: - jaha, men bara fråga mig så svarar jag ärligt - det är ju bara o fråga mig :) de fortsätter: - du skrev med en tjej på lunar för ett tag sen.... Vi hittade på henne...
Så nedtrampad och spottad på va det länge sen jag känt mig, det värsta är att HELA klassen visste om när de skaffade den här profilen, HELA klassen visste om vad de fick reda på, HELA klassen visste om när de tog bort den och HELA klassen visste om när de skulle berätta för mig. Alla förutom de tre jag umgicks med, för vi umgicks mycket bara vi. Jag lyckades ta mig till klassrummet (vi hade lektion) och säga till min bästa kompis att hon måste komma, sen när vi väl va ensamma bröt jag ihop. De fick mig att ringa mamma, hon åkte direkt från jobbet och såg till så att alla fick reda på det här. Vi pratade med kuratorn och allt möjligt. Än idag är det en som inte bett om ursäkt personligen. Några dagar efter detta valde jag att själv berätta inför alla i min klass om min läggning och hur mycket de har skadat mig.
Så, det var min stora livshistoria.
- På gymnasiet valde jag att inte berätta om min läggning, för jag kände att de hade inte med de o göra och jag var inte redo att berätta om de. Först blev jag utmobbad två gånger av det gäng i min klass som jag umgicks med först. Detta hände på ett halvår och sen bytte jag kompisgäng efter jul i ettan. På våren i ettan skrev jag med en tjej på lunarstorm, hon var homosexuell och ville veta om jag var det också. På hennes sida fanns det bild och en presentation. Vi skrev med varandra i kanske två-tre månader och sen försvann hon, jag tyckte det va konstigt men blev inte så förvånad, det försvinner ju personer jämt. På hösten i tvåan kommer de som moppat ut img (vi va okej som klasskompisar nu, de va 4 stycken) och sa att de ville prata med mig, jag ville inte de eftersom de aldrig har något bra att säga men de sa att det va något positivt. Så jag följde med, de började med att säga såhär: - vi ville veta om du va lesbisk. Jag andades ut och sa: - jaha, men bara fråga mig så svarar jag ärligt - det är ju bara o fråga mig :) de fortsätter: - du skrev med en tjej på lunar för ett tag sen.... Vi hittade på henne...
Så nedtrampad och spottad på va det länge sen jag känt mig, det värsta är att HELA klassen visste om när de skaffade den här profilen, HELA klassen visste om vad de fick reda på, HELA klassen visste om när de tog bort den och HELA klassen visste om när de skulle berätta för mig. Alla förutom de tre jag umgicks med, för vi umgicks mycket bara vi. Jag lyckades ta mig till klassrummet (vi hade lektion) och säga till min bästa kompis att hon måste komma, sen när vi väl va ensamma bröt jag ihop. De fick mig att ringa mamma, hon åkte direkt från jobbet och såg till så att alla fick reda på det här. Vi pratade med kuratorn och allt möjligt. Än idag är det en som inte bett om ursäkt personligen. Några dagar efter detta valde jag att själv berätta inför alla i min klass om min läggning och hur mycket de har skadat mig.
Så, det var min stora livshistoria.
