arg !
Men för fan ! "Gå vidare, gå vidare" Tror du att jag är fast där fortfarande, tror du jag skrev de för att jag tycker synd om mig själv? Jag skrev de för att få folk att vakna, haja till och inse vad som faktiskt hände och händer i vardagen.
Jag har gått vidare och egentligen borde jag på något vis tacka er som gjorde detta mot mig - för ni hjälpte mig bli den ajg är idag, även om ni gjorde det på ett sätt som jag önskar ingen.n Jag vet vem jag är och vad jag vill - min bakgrund är en del av mig och jag tycker den händelsen är hemsk, så jag vill berätta för andra och hjälpa dom. Visa att det faktiskt går att ta sig igenom.
Sen tycker jag fan att jag har RÄTT att skriva om det och det kanske jag behöver ibland för att bearbeta det ytterliggare. Och som jag skrev i början av det inlägget om mitt liv - detta är två händelser som format mig till den jag är idag! jag vill att folk ska veta, att de ska försöka förstå att sådant här händer. Det går inte att blunda för det och inte heller helt att glömma - jag tycker inte att man får de. Klart man/jag ska gå vidare, men för mig är det viktigt att minnas och komma ihåg vad som har gjort mig till mig.
Jag blev så jäkla sur - för fan vad har DU för rätt att säga till mig vad jag ska göra?! Jag har gått vidare, umgås med er som gjorde det mot mig än idag - är inte det ett tecken på vem som är stark? Vad mer kan jag göra? kan jag snälla få skriva om något som var/är en stor del av mitt liv utan att framstå som patetisk. Jag skulle ljuga om jag säger att det inte än idag slår mig att det faktiskt hände. Det är helt overkligt och osannolikt. Jag förstår inte alla gånger hur jag kunde orka ta mig igenom det. När ni bytte omklädningsrum (hela klassen) när jag kom in i rummet - det är de som sitter djupast. har du själv någon gång känt dig så jäkla äcklig och oönskad?! Alla byter omklädningrum för att de tycker du är äcklig och hemsk. VEM FAN ÄR OSÄKER I DET FALLET ? INTE FAN VA DET JAG !
Jag har gått vidare, jag är inte fast i det som hände - men åter igen, jag vill att folk ska veta och se att sådant händer. Så andra kanske kan se upp. Det är händelser som den som hände mig som skapar osäkerhet bland människor med annan läggning - så det är på ett sätt ni som gör oss osäkra.
Sen vill jag också att ni ska tänka till - komma ihåg - om vad ni egentligen gjorde. För jag var rätt snäll när jag fortsatte att prata med er, umgås med er överhuvudtaget efteråt. Jag vet många i min omgivning som inte förstår hur jag kunde det. Det är inget att rycka på axlarna åt.
Så - låt mig skriva vad jag vill utan att döma mig ! Tack!
Jag har gått vidare och egentligen borde jag på något vis tacka er som gjorde detta mot mig - för ni hjälpte mig bli den ajg är idag, även om ni gjorde det på ett sätt som jag önskar ingen.n Jag vet vem jag är och vad jag vill - min bakgrund är en del av mig och jag tycker den händelsen är hemsk, så jag vill berätta för andra och hjälpa dom. Visa att det faktiskt går att ta sig igenom.
Sen tycker jag fan att jag har RÄTT att skriva om det och det kanske jag behöver ibland för att bearbeta det ytterliggare. Och som jag skrev i början av det inlägget om mitt liv - detta är två händelser som format mig till den jag är idag! jag vill att folk ska veta, att de ska försöka förstå att sådant här händer. Det går inte att blunda för det och inte heller helt att glömma - jag tycker inte att man får de. Klart man/jag ska gå vidare, men för mig är det viktigt att minnas och komma ihåg vad som har gjort mig till mig.
Jag blev så jäkla sur - för fan vad har DU för rätt att säga till mig vad jag ska göra?! Jag har gått vidare, umgås med er som gjorde det mot mig än idag - är inte det ett tecken på vem som är stark? Vad mer kan jag göra? kan jag snälla få skriva om något som var/är en stor del av mitt liv utan att framstå som patetisk. Jag skulle ljuga om jag säger att det inte än idag slår mig att det faktiskt hände. Det är helt overkligt och osannolikt. Jag förstår inte alla gånger hur jag kunde orka ta mig igenom det. När ni bytte omklädningsrum (hela klassen) när jag kom in i rummet - det är de som sitter djupast. har du själv någon gång känt dig så jäkla äcklig och oönskad?! Alla byter omklädningrum för att de tycker du är äcklig och hemsk. VEM FAN ÄR OSÄKER I DET FALLET ? INTE FAN VA DET JAG !
Jag har gått vidare, jag är inte fast i det som hände - men åter igen, jag vill att folk ska veta och se att sådant händer. Så andra kanske kan se upp. Det är händelser som den som hände mig som skapar osäkerhet bland människor med annan läggning - så det är på ett sätt ni som gör oss osäkra.
Sen vill jag också att ni ska tänka till - komma ihåg - om vad ni egentligen gjorde. För jag var rätt snäll när jag fortsatte att prata med er, umgås med er överhuvudtaget efteråt. Jag vet många i min omgivning som inte förstår hur jag kunde det. Det är inget att rycka på axlarna åt.
Så - låt mig skriva vad jag vill utan att döma mig ! Tack!
