dags att blogga
nu får de fan vara dags - dags för att blogga.
Mari - saknar dig !
Jobbat:
Måndag 10-18.30
Onsdag 10-19
torsdag 8-16
Fredag 10-19
Lördag 9-17.30
Ska jobba:
Söndag 9-? (har ledsagning sista stödet och det börjar 16.30 men vet ej när det slutar)
måndag 8.30-19
Onsdag 10.30-17.30
Torsdag 8-19
Fredag 8-17
Lördag 10.30-17.30
Måndag 8.30-17.30
Onsdag 10-19
Torsdag 8-17
Fredag 8.30-14.30 (lär dock få jobba längre)
Måndag 8.30-17.30
Onsdag 10-19
torsdag 10-19
Fredag 8.30-14.30
Lördag 10.30-17.30
Anar du hur mycket pengar det blir? Om jag räknat rätt är det 192,8 timmar. Gör matten själv. Men FAN vad jag får kämpa för det.
Ryggen har kommit tillbaka - efter att jag klantat mig ordentligt. Spelade badminton med en stödtagare - dödsdömt.... Nu har jag ont hela tiden igen och jag kan inte vrida på kroppen... Jag hatar det. KAN NÅGON SNÄLLA TA BORT MIN RYGG?
Jobbar så jäkla mycket att jag inte ens orkar gå hem till My - det tar typ sju minuter. :S Då är det faan illa. Träffat henne en gång på cirka tre veckor eller nåt... Det tär på mig - behöver kärlek och saknar min älskling. När jag väl orkar ta mig dit är hon inte hemma.... Dumt ! Dumt att jag inte kan ta o orka med mitt liv. Men fan jag orkar inte. KOmmer hem, sätnger in mig och ser på någon film eller nåt. Orkar fasen inget annat.
Mange - bara säga tack för att du försöker lite iaf. Känns lite lättare o vara hemma.
Dock vill jag härifrån. Men skulle jag klara o bo själv? Vill jag flytta från växjö eller ska jag vara kvar ett tag till? Hur fasen skulle jag få en lägenhet?
Hjälp mig? Vad vill jag?
Helt tappat sugen för melodifestivalen - inge kul själv, ser inte nöjet då. Orkar inte ta mig någonstans börjar ju jobba 9 imon... Vet btw att jag ska städa med en stödtagare imon - helvete, min rygg klarar inte att dammsuga.... :'-) Klarar inte dey, men det trissta i det hela är att jag inte har något val.
Förlåt, förlåt att jag klagar massa - men jag behöver det. Sluta läsa om du inte vill veta mer - ditt val inte mitt.
Plugget - snart slut, WIIHOO :D:D Bara den kursen kvar och den är riktigt intressant och givande faktiskt :D Sen blir det praktik - vart? ingen aning. MIna lärare är så himla sega.... *suck* Vad blir jag när jag är klar? ingen aning :p Glad? ;)
Saknar den gamla tiden.. Tiden i min egna lägenhet, alla förfester och glada tider. Matilda och jag - görandes allt möjligt. Skolan - vårat gäng , jag, anna, matilda och jessica. Jessica och jag som tänkte lika i allt och kunde avsulta varandras meningar. Det var häftigt. Fotbollsgymnasiet - alla träningar, satan va vältränad jag var. Alla roliga människor. Tyskland!! Glömmer aldrig bluffpokern - som vi blev så trött på sen ;p haha. Eller att känna ett sådant förtroende från Ola - jag var hans första val. det ger mycket psykiskt. Saknar flicklaget - det va faktiskt kul och det var där man blev bättre och visste att fotboll va vad man ville hålla på med. Saknar er tjejer!
Gissa vart jag alltid varit accepterad som jag är! På fotbollsplanen - där kunde jag ha hur kort hår jag vill, tycka vad jag vill, tycka om ve jag vill - aldrig någon som titta snett. Hur många år har jag inet duschat med andra tjejer ? Sen på gymnasiet byter de omklädningsrum jag kommer in i rummet - sjukt va? Tror du själv att jag glor på dig bara för att du är naken och att jag är homosexuell?! Herregud väx upp! Tror du att jag tänder på alla eller? I fotbollen har det inte funnits något sådant och om det har det har jag aldrig märkt det - pga att det alltid varit accepterat av majoriteten. Där behövde jag inte "berätta" om min läggning, där accepterades den bara jag kom med min flickvän hand i hand . Visst va många nyfikna - men inte på varför jag kom med en tjej utan bara att jag var kär och hur länge jag varit det. Än idag - när jag är helt öppen med min läggning - är jag accepterad.
Funderar på om jag ska utbilda mig till målvakts- och "vanlig"tränare. Så jag kan coacha lag sen - när jag väl lägger ner fotbollen . Känner att det är snart, pga ryggen, pga ingen tid och pga mycket annat. Klart jag älskar spelet - just därför jag aldrig kommer kunna lämna det helt. I fotbollen finns alltid mitt hjärta.
Så nu orkar jag inte mer :p Vill äta - men orkar inte :p Har ont i ryggen, men har redan tagit tabletter.
Jobb imon - jobbigt....
Andas, ett steg i taget - allt fixar sig. Fokusera på pengarna och tänk på det positiva!
Over and out
/Gabbe
Mari - saknar dig !
Jobbat:
Måndag 10-18.30
Onsdag 10-19
torsdag 8-16
Fredag 10-19
Lördag 9-17.30
Ska jobba:
Söndag 9-? (har ledsagning sista stödet och det börjar 16.30 men vet ej när det slutar)
måndag 8.30-19
Onsdag 10.30-17.30
Torsdag 8-19
Fredag 8-17
Lördag 10.30-17.30
Måndag 8.30-17.30
Onsdag 10-19
Torsdag 8-17
Fredag 8.30-14.30 (lär dock få jobba längre)
Måndag 8.30-17.30
Onsdag 10-19
torsdag 10-19
Fredag 8.30-14.30
Lördag 10.30-17.30
Anar du hur mycket pengar det blir? Om jag räknat rätt är det 192,8 timmar. Gör matten själv. Men FAN vad jag får kämpa för det.
Ryggen har kommit tillbaka - efter att jag klantat mig ordentligt. Spelade badminton med en stödtagare - dödsdömt.... Nu har jag ont hela tiden igen och jag kan inte vrida på kroppen... Jag hatar det. KAN NÅGON SNÄLLA TA BORT MIN RYGG?
Jobbar så jäkla mycket att jag inte ens orkar gå hem till My - det tar typ sju minuter. :S Då är det faan illa. Träffat henne en gång på cirka tre veckor eller nåt... Det tär på mig - behöver kärlek och saknar min älskling. När jag väl orkar ta mig dit är hon inte hemma.... Dumt ! Dumt att jag inte kan ta o orka med mitt liv. Men fan jag orkar inte. KOmmer hem, sätnger in mig och ser på någon film eller nåt. Orkar fasen inget annat.
Mange - bara säga tack för att du försöker lite iaf. Känns lite lättare o vara hemma.
Dock vill jag härifrån. Men skulle jag klara o bo själv? Vill jag flytta från växjö eller ska jag vara kvar ett tag till? Hur fasen skulle jag få en lägenhet?
Hjälp mig? Vad vill jag?
Helt tappat sugen för melodifestivalen - inge kul själv, ser inte nöjet då. Orkar inte ta mig någonstans börjar ju jobba 9 imon... Vet btw att jag ska städa med en stödtagare imon - helvete, min rygg klarar inte att dammsuga.... :'-) Klarar inte dey, men det trissta i det hela är att jag inte har något val.
Förlåt, förlåt att jag klagar massa - men jag behöver det. Sluta läsa om du inte vill veta mer - ditt val inte mitt.
Plugget - snart slut, WIIHOO :D:D Bara den kursen kvar och den är riktigt intressant och givande faktiskt :D Sen blir det praktik - vart? ingen aning. MIna lärare är så himla sega.... *suck* Vad blir jag när jag är klar? ingen aning :p Glad? ;)
Saknar den gamla tiden.. Tiden i min egna lägenhet, alla förfester och glada tider. Matilda och jag - görandes allt möjligt. Skolan - vårat gäng , jag, anna, matilda och jessica. Jessica och jag som tänkte lika i allt och kunde avsulta varandras meningar. Det var häftigt. Fotbollsgymnasiet - alla träningar, satan va vältränad jag var. Alla roliga människor. Tyskland!! Glömmer aldrig bluffpokern - som vi blev så trött på sen ;p haha. Eller att känna ett sådant förtroende från Ola - jag var hans första val. det ger mycket psykiskt. Saknar flicklaget - det va faktiskt kul och det var där man blev bättre och visste att fotboll va vad man ville hålla på med. Saknar er tjejer!
Gissa vart jag alltid varit accepterad som jag är! På fotbollsplanen - där kunde jag ha hur kort hår jag vill, tycka vad jag vill, tycka om ve jag vill - aldrig någon som titta snett. Hur många år har jag inet duschat med andra tjejer ? Sen på gymnasiet byter de omklädningsrum jag kommer in i rummet - sjukt va? Tror du själv att jag glor på dig bara för att du är naken och att jag är homosexuell?! Herregud väx upp! Tror du att jag tänder på alla eller? I fotbollen har det inte funnits något sådant och om det har det har jag aldrig märkt det - pga att det alltid varit accepterat av majoriteten. Där behövde jag inte "berätta" om min läggning, där accepterades den bara jag kom med min flickvän hand i hand . Visst va många nyfikna - men inte på varför jag kom med en tjej utan bara att jag var kär och hur länge jag varit det. Än idag - när jag är helt öppen med min läggning - är jag accepterad.
Funderar på om jag ska utbilda mig till målvakts- och "vanlig"tränare. Så jag kan coacha lag sen - när jag väl lägger ner fotbollen . Känner att det är snart, pga ryggen, pga ingen tid och pga mycket annat. Klart jag älskar spelet - just därför jag aldrig kommer kunna lämna det helt. I fotbollen finns alltid mitt hjärta.
Så nu orkar jag inte mer :p Vill äta - men orkar inte :p Har ont i ryggen, men har redan tagit tabletter.
Jobb imon - jobbigt....
Andas, ett steg i taget - allt fixar sig. Fokusera på pengarna och tänk på det positiva!
Over and out
/Gabbe
