Ett år
2/4
Då har jag och världens underbaraste varit tillsammans i ett år.
Jag har aldrig haft ett förhållande innan som hållt i ett år. Mitt längsta var åtta månader. Jag har aldrig fått planera och fira ett år - tills nu.
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - eller hur var de nu?! :)
Jag är i vilket fall hur lycklig som helst att jag nu får fira ett år med världens underbaraste Elin. Jag vet inte vad jag hade varit utan henne, ensam kanske. Hon fyller mig med liv, ger världen färg och finns där när jag trodde att mörkret var det enda som fanns. Jag har aldrig träffat någon som Elin, aldrig haft det så lätt och inget har innan känts så rätt som det gör nu.
Tänk hur fel allt innan varit när man väl jämför. Jag ångrar ingenting och är faktiskt glad över allt i mitt förflutna - till och med det allra jobbigaste. För allt har hjälp mig bli den jag är idag, de har gjort mig mogen, redo och öppen för det som nu finns framför mig. Jag känner mig inte de minsta rädd eller osäker inför framtiden, för jag vet att så länge Elin finns där så kommer allt ordna sig - på ett eller annat sätt.
Vi träffades första gången den 2 april 2010. Då var hon en söt tjej som aldrig tidigare varit tillsammans med en tjej och hon hade knappt ens kommit ut. Jag var mitt i mitt singel liv och hade inte en tanke på ett förhållande. Vi båda ville ta det långsamt och se vad som händer, för en gång skull tog jag det faktiskt lugnt (iaf till en början). Vi bara njöt av varandra och sågs när tiden fanns. (Sen ska jag erkänna att jag redan från början blev förälskad i denna tjejs underbara leende, vackra utseende och fina personlighet.) På vår andra dejt (dagen efter vi träffades första gången) följde hon med hem till min moster och träffade i princip hela min släkt. Kanske va lite snabbt, men hon fixade det galant :)
Vi fortsatte att träffas i mer än en månad innan vi väl insåg att vi båda kände något mer än bara vänskap eller något roligt. Först då blev vi tillsammans. Det ovanliga för mig var då att jag INTE kände någon press eller hade någon jobbig känsla - utan allt bara var :)
Den 24 juni 2010 - det är ett viktigt datum. Vi var på väg hem ifrån stan och vi båda kände att något behövde sägas. Vi satte oss på en parkbänk. Jag visste vad jag ville få fram men har nog aldrig varit så nervös för att säga det. Jag pratade fort, mycket och obegripligt en bra stund innan jag tillslut sa: "Men jag älskar ju dig, jag kan inte förneka det längre. Det bara är så". Att få höra "jag älskar dig också" i den stunden gjorde mig till den lyckligaste av alla. Kan må såhär bra?!
1 oktober 2010. Då flyttade vi efterlängtat till vår lägenhet. Jag har bara bott med en flickvän innan, men jag har bott med Mari i cirka 2,5 år - så jag hade rätt bra koll ändå. Men det är alltid lite nervöst till en början - man vet inte riktigt hur den andra fungerar tills man bott ihop. Dock så hade vi spenderat alla vakna stunder och sovande stunder ihop om vi kunde. Flytten gick kanon och fort. Allt annat var också hur bra som helst. Återigen - kan man må såhär bra och kan saker faktiskt vara såhär lätta?! :)
2 augusti. På Pride. Då frågar jag Elin om hon vill förlova sig med mig och hon tvekar inte en sekund utan säger ja på en gång. Sen pratar vi om det och om bröllop. Vi båda vill gärna göra det traditionellt och gifta oss inom ett år.......
Sagt och gjort, vi bokar kyrka, pratar med präst och pratar med Lise (som ska sjung, min faster). Nästa personer som fick veta det var min lillebror Linus, eftersom han ska vara bestman och toastmaster, och Emma , som ska vara brudtärna. Alla blev glada för vår skull och allt känns bara helt underbart.
9 juli 2011.
Det är då det händer, det är då vi får stå framför alla vi älskar och visa att vår kärlek är sann.
Mina löften håller jag på att skriver, tror snart de är klara. Vi har valt bibeltext, men ej helt bestämt vem som ska läsa det. Lise kommer göra båda låtarna hur bra som helst. Emma ska spela till den ena och "vår" kantor ska spela den andra. Linus har fått en instruktion kring vad det innebär att vara min bestman och toastmaster på bröllopet :) Lokalen är bokad, sviten är bokad och maten bestämd. Snart dags att köpa kläder och skor. Sen handla till lillebror också!
Elin har beställt sin bröllopsklänning. Den får jag ock inte se förrän inne i kyrkan när jag står framme och väntar på henne. Vi vill göra det mesta efter den amerikanska traditionen, jag tar den manliga rollen och Elin den kvinnliga. Shit vad alla blivit chockade om vi gjort tvärtom :p haha.
Om du har vägarna förbi Kalmar den 9 juli klockan 14.00 - kika då förbi Kalmar Domkyrka. Det är öppet för alla :)
Nu när du orkat dig igenom allt detta kan du väl lämna en rad som kommentar?! Alltid kul att veta vilka som läser bloggen :)
Då har jag och världens underbaraste varit tillsammans i ett år.
Jag har aldrig haft ett förhållande innan som hållt i ett år. Mitt längsta var åtta månader. Jag har aldrig fått planera och fira ett år - tills nu.
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge - eller hur var de nu?! :)
Jag är i vilket fall hur lycklig som helst att jag nu får fira ett år med världens underbaraste Elin. Jag vet inte vad jag hade varit utan henne, ensam kanske. Hon fyller mig med liv, ger världen färg och finns där när jag trodde att mörkret var det enda som fanns. Jag har aldrig träffat någon som Elin, aldrig haft det så lätt och inget har innan känts så rätt som det gör nu.
Tänk hur fel allt innan varit när man väl jämför. Jag ångrar ingenting och är faktiskt glad över allt i mitt förflutna - till och med det allra jobbigaste. För allt har hjälp mig bli den jag är idag, de har gjort mig mogen, redo och öppen för det som nu finns framför mig. Jag känner mig inte de minsta rädd eller osäker inför framtiden, för jag vet att så länge Elin finns där så kommer allt ordna sig - på ett eller annat sätt.
Vi träffades första gången den 2 april 2010. Då var hon en söt tjej som aldrig tidigare varit tillsammans med en tjej och hon hade knappt ens kommit ut. Jag var mitt i mitt singel liv och hade inte en tanke på ett förhållande. Vi båda ville ta det långsamt och se vad som händer, för en gång skull tog jag det faktiskt lugnt (iaf till en början). Vi bara njöt av varandra och sågs när tiden fanns. (Sen ska jag erkänna att jag redan från början blev förälskad i denna tjejs underbara leende, vackra utseende och fina personlighet.) På vår andra dejt (dagen efter vi träffades första gången) följde hon med hem till min moster och träffade i princip hela min släkt. Kanske va lite snabbt, men hon fixade det galant :)
Vi fortsatte att träffas i mer än en månad innan vi väl insåg att vi båda kände något mer än bara vänskap eller något roligt. Först då blev vi tillsammans. Det ovanliga för mig var då att jag INTE kände någon press eller hade någon jobbig känsla - utan allt bara var :)
Den 24 juni 2010 - det är ett viktigt datum. Vi var på väg hem ifrån stan och vi båda kände att något behövde sägas. Vi satte oss på en parkbänk. Jag visste vad jag ville få fram men har nog aldrig varit så nervös för att säga det. Jag pratade fort, mycket och obegripligt en bra stund innan jag tillslut sa: "Men jag älskar ju dig, jag kan inte förneka det längre. Det bara är så". Att få höra "jag älskar dig också" i den stunden gjorde mig till den lyckligaste av alla. Kan må såhär bra?!
1 oktober 2010. Då flyttade vi efterlängtat till vår lägenhet. Jag har bara bott med en flickvän innan, men jag har bott med Mari i cirka 2,5 år - så jag hade rätt bra koll ändå. Men det är alltid lite nervöst till en början - man vet inte riktigt hur den andra fungerar tills man bott ihop. Dock så hade vi spenderat alla vakna stunder och sovande stunder ihop om vi kunde. Flytten gick kanon och fort. Allt annat var också hur bra som helst. Återigen - kan man må såhär bra och kan saker faktiskt vara såhär lätta?! :)
2 augusti. På Pride. Då frågar jag Elin om hon vill förlova sig med mig och hon tvekar inte en sekund utan säger ja på en gång. Sen pratar vi om det och om bröllop. Vi båda vill gärna göra det traditionellt och gifta oss inom ett år.......
Sagt och gjort, vi bokar kyrka, pratar med präst och pratar med Lise (som ska sjung, min faster). Nästa personer som fick veta det var min lillebror Linus, eftersom han ska vara bestman och toastmaster, och Emma , som ska vara brudtärna. Alla blev glada för vår skull och allt känns bara helt underbart.
9 juli 2011.
Det är då det händer, det är då vi får stå framför alla vi älskar och visa att vår kärlek är sann.
Mina löften håller jag på att skriver, tror snart de är klara. Vi har valt bibeltext, men ej helt bestämt vem som ska läsa det. Lise kommer göra båda låtarna hur bra som helst. Emma ska spela till den ena och "vår" kantor ska spela den andra. Linus har fått en instruktion kring vad det innebär att vara min bestman och toastmaster på bröllopet :) Lokalen är bokad, sviten är bokad och maten bestämd. Snart dags att köpa kläder och skor. Sen handla till lillebror också!
Elin har beställt sin bröllopsklänning. Den får jag ock inte se förrän inne i kyrkan när jag står framme och väntar på henne. Vi vill göra det mesta efter den amerikanska traditionen, jag tar den manliga rollen och Elin den kvinnliga. Shit vad alla blivit chockade om vi gjort tvärtom :p haha.
Om du har vägarna förbi Kalmar den 9 juli klockan 14.00 - kika då förbi Kalmar Domkyrka. Det är öppet för alla :)
Nu när du orkat dig igenom allt detta kan du väl lämna en rad som kommentar?! Alltid kul att veta vilka som läser bloggen :)
