Gaabbee biktar och talar ut

För någon vecka sedan ringer min pappa och berättar att min farfar ligger för döden på Växjö lasarett. Jag frågade honom flera gånger "hur ska jag reagera?" "Borde jag träffa honom?" Pappa svarade bara, jag vet inte. För att han själv har inte heller haft kontakt med Farfar. Jag tror att vi hade senaste kontakten tillsammans.

Vi har en film hemma från när jag och Linus var små. På den filmen så besöker vi Farfar och hans fru i deras hus. Den dagen frågade jag Farfars fru om jag fick kalla henne Farmor och det fick jag, vilken glädje jag kände då. Jag kan känna den än idag.

På filmen visar Farfar oss alla sina hästar och man hör på filmen att jag gärna pratar med honom och vill göra det han gör. Det syns att jag respekterar honom oerhört och att jag vill att han ska gilla just mig.

Jag har träffat min Farfar två gånger i mitt liv. Senaste gången var jag kanske fem-sju år.

Vid 04.17 idag får jag ett sms från pappa: "Farfar gick bort igårkväll 21.30. Kram" Hur ska jag reagera då?!?! Jag vet verkligen inte.

På något vis känns det tomt inom mig, en bit som jag önskat varit större äer borta. Mina tankar går genast till begravning och jag ogillar skarpt begravningar. Framförallt efter mormors...... Borde jag gå på begravningen? Ja, det ska jag! Det är väl det enda jag känner starkt, jag vill också vara ett stöd för pappa. Han har alltid stöttat mig, jag vill göra det samma.

Det är konstigt egentligen att man inte tagit tag i kontakten innan, att man inte saknat att ha en farfar...

Men han fanns ju aldirg där, jag vet inte ens om han ville träffa oss eller om han sökte kontakt med oss. Om det va vi som åkte till honom eller om han ville att vi skulle komma dit... Om han visste något om mig, om han ville veta något om mig.

Jag tänker tänka på farfar så att han var min Farfar och någonstans älskar jag honom. Men framförallt ska jag minnas den gången vi hälsade på honom och behålla den känslan som jag hade då. Lycka.

Jag vill bara att det ska bli första oktober så jag slipper vara i denna lägenheten! Igår visste Mari att jag troligen skulle sova hemma, men vad gör hon när de kommer hem vid 2?! Först och främst tar hon med sig en till (alltså är det hon, hattjocke och någon mer). Mari kan inte prata tyst, så hon skriker hela tiden. Sen skickar jag ett sms "mari tyst. godnatt. Puss" Då svarar hon "vi ska vara tysta". Men är dom det? Nej. Sen hör jag hur dom spiller dricka och råkar släppa ut en katt när de ska in i köket. FAN VA FÖRBANNAD JAG VAR! Ni får tycka att jag är tråkig, festförstörare eller vad som helst - MEN VA FAN, JAG BOR HÄR OCKSÅ!
Snacka om att inte kunna sova. Sen ska man upp idag, jippie.


Min farfar ligger för döden.... Jag har träffat honom två gånger...... Hur reagerar jag då?!?!