mina tankar
Ge mig ett papper och en penna, ett tom sida och ett tangentbord. Då brukar orden trilla ut, hela eller halva. KOrrekta eller fel.
Men mina ord är det.
Jag har börjat på en självbiografi ett par gånger, men den senaste versionen försvann när datorn blev irriterande galen. Kanske dags att börja igen ?!
Skriva gör att jag bearbetar saker, får ur mig det jag inte kan säga. Även fast jag oftast säger det jag tänker och tycker så kommer inte allt ut. Skrivandet ger det en chans. Samma sak som att jag kan inte komma vidare om jag inte för skriva ner det - det kan vara tankar, känslor elelr annat. Det kan vara en mening, ett stycke eller en roman. Det vet jag aldrig.
Min blogg orkar jag aldrig ha till att berätta vad jag gör för något just den dagen eller vad jag haft för mig. För mig är det mer. Eftersom jag allt som oftast änvänder den som min chans att släppa ut lite av det som skriker inombords.
Vore intressant att se hur många som läser den, kanske du kan skriva en kommentar? Bara så jag vet att just du har läst den, vem du än är? Bara ett "Läst! /...." Vore kul att se.
Satan va det snöar, förlåt men det gör verkligen det. Skulle det inte bli vår nu ? :p
Jag är avundsjuk, ja det är jag. Nu menar jag inte allmänt (även fast det kan stämma till viss del) utan jag är avundsjuk på en viss person. Jag har så svårt att se dig med han, veta att han gör dig mer lycklig än jag någonsin kan göra. Veta att du alla tillfällen du kan väljer honom före mig, omedvetet eller medvetet. Jag känner mig så ensam ibland. Samtidigt som du är värd det bästa och värd honom, och tvärtom. Jag kan inte stå ivägen för din lycka, men jag vet inte hur jag ska göra. Ibland klarar jag inte av honom eller någon annan. Min asociala sida kommer fram och då är det bara dug jag klarar av.
En komisk händelse - inga namn. Men jag åkte iväg och träffade en person som jag smsat mycket mer och det kändes (när jag var på väg dit) att jag visste vad vi båda ville och tyckte. KOmmer dit och blir totalkdissad, jag har aldrig känt mig så misslyckad - jag ville bara därifrån. Jag blev inte ledsen så tårar rann, men mitt självförtroende fick en ordentlig rubbning. Fyy faaaaan för det där. Nu har vi inte hörts av sen dess. KOmiskt komiskt komiskt.
Ibland vill jag bara dra, inte berätta för någon vart - bara försvinna och sen komma tillbaa utvilad och piggare.
Jag vill åka utomlands, snart ! Eller i sommar. Men fan, alla mina kompisar är ju en aning tråkiga när det gäller detta - ingen nappar utan alla bara "njaaaaa..." va fan, kom igen nu, lev livet! Tänk vad mycket man missar om man sitter på arslet hela tiden eller umgps med samma personer hela tiden eller bara är på samma ställe. KOm igen nu, sträck ut och våga pröva dina vingar, let me know when you do.
Jag blir kvar i växjö ett tag till, iaf tills sista augusti, sen hoppas jag på att få stanna ännu mer. Jag trivs på jobbet, i lägenheten och har okej avstånd hem till familjen och moster nära. Det känns helt okej faktiskt. Förutom att det inte finns så himla mycket nytt folk här nu :p Så vem du än är, är du i närheten - hör av dig ! :)
Jag är ingen svår person, inte egentligen. Många kan tro att jag är utflippad, galen och tokig. Men gissa vad, jag är lugn, harmonisk och trevlig OCKSÅ :) Herregud, hur tror du jag skulle orka stimma runt jämt ? Rätt skönt att ha två sidor, så man kan slappna av ibland.
Jaha , nähe. NU ska jag fixa iordning lite.
Everything can happen when you party naked.
Men mina ord är det.
Jag har börjat på en självbiografi ett par gånger, men den senaste versionen försvann när datorn blev irriterande galen. Kanske dags att börja igen ?!
Skriva gör att jag bearbetar saker, får ur mig det jag inte kan säga. Även fast jag oftast säger det jag tänker och tycker så kommer inte allt ut. Skrivandet ger det en chans. Samma sak som att jag kan inte komma vidare om jag inte för skriva ner det - det kan vara tankar, känslor elelr annat. Det kan vara en mening, ett stycke eller en roman. Det vet jag aldrig.
Min blogg orkar jag aldrig ha till att berätta vad jag gör för något just den dagen eller vad jag haft för mig. För mig är det mer. Eftersom jag allt som oftast änvänder den som min chans att släppa ut lite av det som skriker inombords.
Vore intressant att se hur många som läser den, kanske du kan skriva en kommentar? Bara så jag vet att just du har läst den, vem du än är? Bara ett "Läst! /...." Vore kul att se.
Satan va det snöar, förlåt men det gör verkligen det. Skulle det inte bli vår nu ? :p
Jag är avundsjuk, ja det är jag. Nu menar jag inte allmänt (även fast det kan stämma till viss del) utan jag är avundsjuk på en viss person. Jag har så svårt att se dig med han, veta att han gör dig mer lycklig än jag någonsin kan göra. Veta att du alla tillfällen du kan väljer honom före mig, omedvetet eller medvetet. Jag känner mig så ensam ibland. Samtidigt som du är värd det bästa och värd honom, och tvärtom. Jag kan inte stå ivägen för din lycka, men jag vet inte hur jag ska göra. Ibland klarar jag inte av honom eller någon annan. Min asociala sida kommer fram och då är det bara dug jag klarar av.
En komisk händelse - inga namn. Men jag åkte iväg och träffade en person som jag smsat mycket mer och det kändes (när jag var på väg dit) att jag visste vad vi båda ville och tyckte. KOmmer dit och blir totalkdissad, jag har aldrig känt mig så misslyckad - jag ville bara därifrån. Jag blev inte ledsen så tårar rann, men mitt självförtroende fick en ordentlig rubbning. Fyy faaaaan för det där. Nu har vi inte hörts av sen dess. KOmiskt komiskt komiskt.
Ibland vill jag bara dra, inte berätta för någon vart - bara försvinna och sen komma tillbaa utvilad och piggare.
Jag vill åka utomlands, snart ! Eller i sommar. Men fan, alla mina kompisar är ju en aning tråkiga när det gäller detta - ingen nappar utan alla bara "njaaaaa..." va fan, kom igen nu, lev livet! Tänk vad mycket man missar om man sitter på arslet hela tiden eller umgps med samma personer hela tiden eller bara är på samma ställe. KOm igen nu, sträck ut och våga pröva dina vingar, let me know when you do.
Jag blir kvar i växjö ett tag till, iaf tills sista augusti, sen hoppas jag på att få stanna ännu mer. Jag trivs på jobbet, i lägenheten och har okej avstånd hem till familjen och moster nära. Det känns helt okej faktiskt. Förutom att det inte finns så himla mycket nytt folk här nu :p Så vem du än är, är du i närheten - hör av dig ! :)
Jag är ingen svår person, inte egentligen. Många kan tro att jag är utflippad, galen och tokig. Men gissa vad, jag är lugn, harmonisk och trevlig OCKSÅ :) Herregud, hur tror du jag skulle orka stimma runt jämt ? Rätt skönt att ha två sidor, så man kan slappna av ibland.
Jaha , nähe. NU ska jag fixa iordning lite.
Everything can happen when you party naked.
