fotbollstankar
Snön öser ner och klockan tickar på, snart är det dags att gå.
Gå till jobbet och jobba, men vill helst gå att träna och skippa resten.
KOmmit på att jag saknar fotbollen. Så sjukt jävla mycket.
KOmmer ihåg hur kul det var - alla minnen man har.
Gothia cup, P18 cup, seriespelen och alla underbara människor jag träffat.
Jag har ju faktiskt spelat i ett par lag - IFK Kalmar, Färjestaden, Smedby, Växjö FF och en kort stund Östers IF.
I alla lag finns underbara människor och alla har dom gett eller lärt mig någonting.
Jag har aldrig gått ifrån en klubb utan att ha lärt mig massor.
Nu var det nästan exakt ett år sen jag tränade fotboll, ett år sen jag hade riktigt bollträning och fick slänga mig i straffområdet.
Ett år sen min jävla rygg sa nej och jag fick sluta slänga mig.
Nu skiter jag i vilket, jag tränar styrketräning och tänker börja igen. För det rycker i mina ben och fingrar - jag vill ha en boll!
Det är så sjukt underbart att se en boll komma farande, slänga sig efter den och fånga den - landa mjukt och känna hur bra det känns.
Det gör inte ont, men det känns - det är det som får mig att veta att jag lever.
Jag fick positiv respons från Öster och jag ska ta mig dit, så fort min cykel kommer ut från gamla cykelförrådet (vilket ordnas med tid och ett telefonsamtal!) .
Jag går inte dit för att bevisa något eller vara bäst, jag går dit för att må bra och hitta mig själv. Hitta fotbollsspelaren som varit gömd så länge - sen skriker och vill ut. För fotboll är så sjukt kul, hur har jag klarat mig utan det?!
Det enda som känns en aning jobbigt är ju spelarna, för Öster har jag inte varit i så länge och jag vet att alla är mycket bättre än mig. Kan vara så att de ser lite snett på mig och känner att jag stör i deras träning.
Men jag vet att tränaren tycker det är okej och hon vet att jag ska göra min grej. Men kommer vara nervös, det är det värt.
Behöver detta.
Gå till jobbet och jobba, men vill helst gå att träna och skippa resten.
KOmmit på att jag saknar fotbollen. Så sjukt jävla mycket.
KOmmer ihåg hur kul det var - alla minnen man har.
Gothia cup, P18 cup, seriespelen och alla underbara människor jag träffat.
Jag har ju faktiskt spelat i ett par lag - IFK Kalmar, Färjestaden, Smedby, Växjö FF och en kort stund Östers IF.
I alla lag finns underbara människor och alla har dom gett eller lärt mig någonting.
Jag har aldrig gått ifrån en klubb utan att ha lärt mig massor.
Nu var det nästan exakt ett år sen jag tränade fotboll, ett år sen jag hade riktigt bollträning och fick slänga mig i straffområdet.
Ett år sen min jävla rygg sa nej och jag fick sluta slänga mig.
Nu skiter jag i vilket, jag tränar styrketräning och tänker börja igen. För det rycker i mina ben och fingrar - jag vill ha en boll!
Det är så sjukt underbart att se en boll komma farande, slänga sig efter den och fånga den - landa mjukt och känna hur bra det känns.
Det gör inte ont, men det känns - det är det som får mig att veta att jag lever.
Jag fick positiv respons från Öster och jag ska ta mig dit, så fort min cykel kommer ut från gamla cykelförrådet (vilket ordnas med tid och ett telefonsamtal!) .
Jag går inte dit för att bevisa något eller vara bäst, jag går dit för att må bra och hitta mig själv. Hitta fotbollsspelaren som varit gömd så länge - sen skriker och vill ut. För fotboll är så sjukt kul, hur har jag klarat mig utan det?!
Det enda som känns en aning jobbigt är ju spelarna, för Öster har jag inte varit i så länge och jag vet att alla är mycket bättre än mig. Kan vara så att de ser lite snett på mig och känner att jag stör i deras träning.
Men jag vet att tränaren tycker det är okej och hon vet att jag ska göra min grej. Men kommer vara nervös, det är det värt.
Behöver detta.
