FAN JÄVLA SKIT HELVETE
På väg ut från jobbet på SV... Går ner för trappan som är full av snö, tittar upp - ser pappas bil precis köra förbi, då halkar jag och faller. Höger ben hamnar böjt under mig.
Första tanken var "STÄLL DIG UPP" - men sen började smärtan komma... Visste inte vad jag skulle göra.
Då började jag känna hur ont det gör, pappa hoppade ur bilen nästan innan den stannat - hjälpte mig upp.
Det gjorde så ont. Han nästintill bar mig upp för samma trappa som jag trillat ner för.
En bil (som kom vart ifrån elelr som var på väg någonstans, det vet jag inte) med två tjejer stannade och kom bort. De frågade hur det gick och undrade om jag/vi behövde hjälp. Jag var i chock och kunde knappt svara - smärtan var total. Jag tackade dom inte ens....
Thomas kommer ut från jobbet - då en boende sett mig trilla. Pappa och han bär mig in till sängen på jobbet. Då kommer den riktiga smärtan, det strålar ner i foten och jag kan inte göra annat än att gråta och skrika. Kunde inte ens röra det.
De ringde ambulans, som dröjde en liten stund. De kom och undersökte. De konstaterade att inget var brutet iaf, men jag måste följa med och röntga. Nu hade jag äntligen lugnat ner mig, men smärtan strålade fortfarande ner i foten.
Fick åka ambulansen till jourläkarcentralen, där fick jag vänta i tre och en halv timme. Men det var okej - pappa kom förbi med en person till (=) ) och de hade med sig hamburgare. Sen åkte de för att hämta lite mer grejer till och sen såg jag på film i min bärbara dvd tills jag äntligen fick åka till röntgen . Den visade inget brutet, så jag fick åka tillbaka dit där jag började. Läkaren sa att det är en stukning/vridning på höger knä. Jag får kryckor och de beställer en taxi till mig.
De var hur gulliga som helst :)
Väl hemma kunde jag äntligen sätta mig ner och andas. Kvällen blev riktigt bra !
Tog alvedon, så kunde somna.
Vaknar mitt i natten, kan inet röra benet för då gör det så ont att jag kräks. Så måste ligga på rygg och ha benet spikrakt hela tiden... Vaknar flera gånger och vet inte vad jag ska ta mig till. Till slut ger jag upp, klockan har blivit åtta och går upp. Kan knappt ta mig ur sängen - oavsett hur jag gör så gör det ont. Jag lyckas ta mig ut i hallen och äntligen fram till mina kryckor - då går det lite lättare.
Fan för att gå upp på morgonen, fan för ont i knä.
När jag äntligen kommit igång med allt, börjat träna, skulle ner och testa med öster - då händer detta. Är det inte så JÄVLA TYPISKT fattar inte varför, vill någon mig illa ?! Va fan.
Känner att min positivitet är låg idag... Jag låg mycket minus på jobbet innan - hur fam blir det nu.
JAG HATAR DET
Jag blir inte skadd, jag är inte sjuk. Jag ställer alltid upp, jag tar hand om andra.
JAG HATAR DET.
Första tanken var "STÄLL DIG UPP" - men sen började smärtan komma... Visste inte vad jag skulle göra.
Då började jag känna hur ont det gör, pappa hoppade ur bilen nästan innan den stannat - hjälpte mig upp.
Det gjorde så ont. Han nästintill bar mig upp för samma trappa som jag trillat ner för.
En bil (som kom vart ifrån elelr som var på väg någonstans, det vet jag inte) med två tjejer stannade och kom bort. De frågade hur det gick och undrade om jag/vi behövde hjälp. Jag var i chock och kunde knappt svara - smärtan var total. Jag tackade dom inte ens....
Thomas kommer ut från jobbet - då en boende sett mig trilla. Pappa och han bär mig in till sängen på jobbet. Då kommer den riktiga smärtan, det strålar ner i foten och jag kan inte göra annat än att gråta och skrika. Kunde inte ens röra det.
De ringde ambulans, som dröjde en liten stund. De kom och undersökte. De konstaterade att inget var brutet iaf, men jag måste följa med och röntga. Nu hade jag äntligen lugnat ner mig, men smärtan strålade fortfarande ner i foten.
Fick åka ambulansen till jourläkarcentralen, där fick jag vänta i tre och en halv timme. Men det var okej - pappa kom förbi med en person till (=) ) och de hade med sig hamburgare. Sen åkte de för att hämta lite mer grejer till och sen såg jag på film i min bärbara dvd tills jag äntligen fick åka till röntgen . Den visade inget brutet, så jag fick åka tillbaka dit där jag började. Läkaren sa att det är en stukning/vridning på höger knä. Jag får kryckor och de beställer en taxi till mig.
De var hur gulliga som helst :)
Väl hemma kunde jag äntligen sätta mig ner och andas. Kvällen blev riktigt bra !
Tog alvedon, så kunde somna.
Vaknar mitt i natten, kan inet röra benet för då gör det så ont att jag kräks. Så måste ligga på rygg och ha benet spikrakt hela tiden... Vaknar flera gånger och vet inte vad jag ska ta mig till. Till slut ger jag upp, klockan har blivit åtta och går upp. Kan knappt ta mig ur sängen - oavsett hur jag gör så gör det ont. Jag lyckas ta mig ut i hallen och äntligen fram till mina kryckor - då går det lite lättare.
Fan för att gå upp på morgonen, fan för ont i knä.
När jag äntligen kommit igång med allt, börjat träna, skulle ner och testa med öster - då händer detta. Är det inte så JÄVLA TYPISKT fattar inte varför, vill någon mig illa ?! Va fan.
Känner att min positivitet är låg idag... Jag låg mycket minus på jobbet innan - hur fam blir det nu.
JAG HATAR DET
Jag blir inte skadd, jag är inte sjuk. Jag ställer alltid upp, jag tar hand om andra.
JAG HATAR DET.
