Affärpersonal
Har du tänkt på att det känns som om man känner alla människor som man ser ofta?
Till exempel de som jobbar på Ica där du bor - som du ser alla gånger du handlar. Kanske att du pratar lite extra med dom, skämtar och de skrattar. Det känns som om de minns dig.
När du sen ser de på gatan, på helt fel plats - då finns det något i en som vill hälsa och prata på men man kan knappt koppla vart ifrån man känner personen. Sen slår det en att det är ifrån Ica och då känner (iaf jag) man sig dum att man tänkte prata med dom. För de stackarna kan nog inte bli mycket lämnade ifred - för det är nog många som känner igen dom och stannar för att prata.
Dock tycker jag personligen att det är otroligt pinsamt när en person mitt upp i ingenting hälsar på mig, vinkar och elr på andra sidan gatan till exempel. Jag vinkar lite försiktigt och känner att jag ser skeptisk ut. Först efter lång stunds betänketid eller nästa besök på Ica så vet jag vart jag träffat människan. Då känner jag mig direkt dum som inte minns personen.
Men det går alltså åt två håll. Jobbigt för den som jobbar på Ica som tror/känner att man fått kontakt med en kund och sen hälsar denna inte ens på en utanför affären. Jobbigt för en som känner att den kan hälsa och snacka med personal från Ica även fast man egentligen inte alls känner varandra.
Har du känt den där pinsamma känslan när du står bredvid någon som du vet jobbar på Ica, men du vet inte om denna känner igen dig? Man står där och tänker "ska jag hälsa elelr inte". Hälsar man och perosnen inte hälsar tillbaka, så blir det ju pinsamt när man träffar personen på Ica nästa gång. Samma sak blir det ju om man inte hälsar. Trots att personal på sådana sociala ställen borde vara vana vid att folk hälsar/inte hälsar utanför jobbet.
Min pappa har alltid sagt att det är bättre/roligare att göra sig ihågkommen där man ofta handlar. På så vis att man lägger någon kommentar, säger ett skämt, ler eller bara är lite extra trevlig i kassan. Kanske att man kan förgylla någon persons liv med lite glädje i en kanske tråkig dag.
Till exempel de som jobbar på Ica där du bor - som du ser alla gånger du handlar. Kanske att du pratar lite extra med dom, skämtar och de skrattar. Det känns som om de minns dig.
När du sen ser de på gatan, på helt fel plats - då finns det något i en som vill hälsa och prata på men man kan knappt koppla vart ifrån man känner personen. Sen slår det en att det är ifrån Ica och då känner (iaf jag) man sig dum att man tänkte prata med dom. För de stackarna kan nog inte bli mycket lämnade ifred - för det är nog många som känner igen dom och stannar för att prata.
Dock tycker jag personligen att det är otroligt pinsamt när en person mitt upp i ingenting hälsar på mig, vinkar och elr på andra sidan gatan till exempel. Jag vinkar lite försiktigt och känner att jag ser skeptisk ut. Först efter lång stunds betänketid eller nästa besök på Ica så vet jag vart jag träffat människan. Då känner jag mig direkt dum som inte minns personen.
Men det går alltså åt två håll. Jobbigt för den som jobbar på Ica som tror/känner att man fått kontakt med en kund och sen hälsar denna inte ens på en utanför affären. Jobbigt för en som känner att den kan hälsa och snacka med personal från Ica även fast man egentligen inte alls känner varandra.
Har du känt den där pinsamma känslan när du står bredvid någon som du vet jobbar på Ica, men du vet inte om denna känner igen dig? Man står där och tänker "ska jag hälsa elelr inte". Hälsar man och perosnen inte hälsar tillbaka, så blir det ju pinsamt när man träffar personen på Ica nästa gång. Samma sak blir det ju om man inte hälsar. Trots att personal på sådana sociala ställen borde vara vana vid att folk hälsar/inte hälsar utanför jobbet.
Min pappa har alltid sagt att det är bättre/roligare att göra sig ihågkommen där man ofta handlar. På så vis att man lägger någon kommentar, säger ett skämt, ler eller bara är lite extra trevlig i kassan. Kanske att man kan förgylla någon persons liv med lite glädje i en kanske tråkig dag.
