Hej mormor.
Idag är det jobbigt... Idag vill jag kunna ringa dig, prata med dig, bara få höra din röst, höra dig andas och veta att du finns där.
Det är mycket i mitt liv just nu - med jobb ch praktik. JObbar ju fortfarande 75% och praktiserar 50% - det blir lite mycket.
(Jag känner din blick. Blicken som säger att "va rädd om dig, du måste andas också". Jag ser dig framför mig och känner att du bryr dig - vill inte att jag ska jobba så mycket, kan höra dig berätta att det inte är bra. Känner din arm om mina axlar.)
Jag mår bra annars - men orken tar slut bara. Hur mår du ? Vad gör du?
Skulle vara kul om du kunde komma hit till mig i Växjö någon gång - se hur jag bor. Men det tar vi när det hinns med. Jg vet ju hur dålig jag var på att hälsa på dig när jag var i stan. Jag lovar att bättra mig, nästa gång jag är i Kalmar lovar jag att komma förbi.
LÄnge sen sist nu, vi måste ses snart. Jag kommer till Kalmar den 29e - kan vi ses då ? Jag ska tatuera mig igen (jag säger det med glimten i ögat, för jag vet hur mormor kommer reagera). Ja, ja - jag vet. Men jag ska göra något som symboliserar familjen, så det är inte så farligt och nej det kommer inte göra mer ont än någon annan. Så du kan ta det lugnt.
Förresten, tatuerade mig den 2 juni - en som symboliserar dig. Varför?! Anar du inte hur viktig du är för mig? Det vet jag att du gör, innerst inne känner du det. OM inte - utan dig vore jag ingenting, jag behöver dig och din kärlek. Det är ett litet kors och ett hjärta - varför ett kors?
Det slår mig hårt... Jag kastas nästan ner i marken... Fan .. du finns ju inte... Jag kan inte ringa dig och höra din röst... Jag har sett hur din kista firas ner i marken - sett dig försvinna helt... Jag var på din begravning... Fan du är ju borta...
"som en bro över mörka vatten" ekar i mina högtalare - tårarna faller. Det är tungt. Jag ser dig framför mig - ser hur du ler mot mig. Känner din famn och din värme.
Önskar det vore på riktigt, önskar du fanns kvar.
Jag älskar dig - saknar idg mormor.
Hoppas du hör mina tankar och känner min kärlek till dig - det vet jag att du gör.
Önskar du va här. Blundar och ser dig och morfar framför mig - sittandes på sjukhussängen. Mormor lägger armen om morfar och de sitter tätt ihop. Jag ler och ögonen tåraras för att det är så vackert. Din röst ekar alltid hos mig, din lugna och underbara röst. "Nä men hej gabriella, vad kul att höra ifrån dig"
Jag lyfter luren och är på väg att ringa - svarar du ? Nej just de.. det gör du inte.
Jag påminner mig själv.
Mormor - jag mår bra och mycket i mitt liv orkar jag med tack vare dig - tack för allt :) Lämna oss inte helt än - vill att du är med i jul. Vill att du får uppleva ditt första barnbarns barn - som jag vet kommer få ärva ditt namn, Birgit. Stanna kvar - vill inte att du missar någonting.
MVH
Ditt barnbarn Gabriella
