Gaabbee biktar och talar ut

Mormor är borta,
hon finns inte mer.
Kvar finns minnet av henne,
denna underbara mnniska.

Hon som alltid aldrig har något att bjuda på,
men som alltid dukar fram 7 sorters kakor
och/eller lagar mat.

Minnet av hennes doft och leende,
ett leende som får mig att bli alldeles varm.

Mormor har ett sätt att få en att må bra,
ett sätt som ingen annan har.
Hon kan få en att le,
utan att behöva anstränga sig.
Hon är lugnet själv i alla lägen
och allas favorit.

Hon bidrar med pengar, saker och grejer
- men det hon ger mest är kärlek.
Kärlek i mängder,
mer än någn annan.
Så älskad som jag är av mormor,
är jag inte av någon.

Oavsett hur jag ser ut,
vem jag vill vara med,
vilka kläder jag har
eller hur jag mår
- så är mormors famn alltid öppen
och hennes hem likaså.

Det känns overkligt och tomt.
Ljuset i tunneln är långt bort,
men jag ser det fortfarande.
För min mormors kärlek ger mig energi att fortsätta,
kämpa och vilja leva.

Men,
utan mormor blir det tungt.
Jag ser hennes leende
och hör hennes röst.
Önskar jag kunde haft henne inspelad.
Vill se henne
ta på henne
Känna hennes närvaro och närhet.
Vill ha henne hos mig,
hon gör mig trygg
och jag kan vara den jag är.

Det är tomt.

*tårar*