?..jobba..?
Pappa körde mig till jobbet, jag va där cirka tio i ett. Kände att jag måste fixa detta! MÅSTE!
Tänkte: "Bäst jag pratar med Patrik (min chef) och berättar hur det ligger till, så han vet varför det kanske inte går allt för bra."
- Patrik, jag måste prata med dig.
- Nu?
- Ja.
Vi går undan lite.
- Det är såhär...
tårar. innan jag hinner säga något så gråter jag. jag får fram det jag vill säga, men tårarna rinner hela tiden.
- Men du, gör såhär; åk hem! Var ledsen och gråt. För mellan varje samtal så komemr du sitta och tänka på detta, det blir inte bra. Jag har precis varit med om det samma, så jag vet.
- Okej...
Jag ville verkligen inte åka hem, jag ville jobba. men fan kände att jag inte klarade det.
- Men jag kommer imon.
- Bara om det känns bättre, ring mig annars! Jag förstår!
- Tack!
Fan så jävla snäll, det trodde jag aldrig, eller jag vet att han är snäll men detta var oväntat. Tack!
Gick hem.
