DummA!
dumma, dumma bloggen som krånglar när jag ska publicera mitt andra inlägg!
Skola idag förresten.. Kändes jobbigt innan, se dig igen. Samtidigt som jag verkligen ville se dig igen, så kändes det jobbigt. Att veta att jag inte bara kan springa bort till dig och slänga mig runt halsen på dig, pussa dig och bara säga till dig att ajg älskar dig. Det funkar liksom inte riktigt så. Har man uppehåll så har man.
Hade introdutktion till Arbetsmiljö och Säkerhet, det kan nog bli bra. Bra lärare iaf :D
Sedan svenska efter de... Britten... Jävla britten! Fan hon sa att vi skulle få lektionstid till att jobba med boken-grejen! Får vi det då?! NEJ! FAN! Jag fattade inte mycket av det vi skulle skriva efter... Ja, ja.. det får väl lösa sig.´Men britten kommer alltid vara britten, sämsta läraren som finns. Hur många gillar svenska, räck upp en hand?!
Sedan natur, det va inte något man såg fram emot direkt... Det är de lektionerna jag brukar somna på, hehe. Idag fick vi kolla på proven. Jag fick 14 ½ ! Godkänt va 14! Så jag klarade mig precis, ritktigt gut! När jag skrev provet så räknade jag efter så att jag typ skulle klara mig, sen sket jag i resten :p haha. Lektionen sen höll iaf vår lärarkandidat. En nervös liten kille :p haha. Snacka att det blev luddigt och komplicerat :p haha. stackarn. Men men. Sluta tidigare fick vi iaf göra.
Efer skolan så hade jag och Lina bestämt att träffas lite, prata lite. Kändes otroligt bra att få hålla om dig igen! Underbart! Sedan gick vi iaf mot stationen, vi sa inte allt för mycket. mest bara gick sida vid sida. Tror inte att någon av oss riktigt vad vi skulle säga... Vi kollade din buss och sedan satte vi oss inne. När du lutade dig mot mig, så kände jag mig åter hel. Jag tänkte hela tiden "Fan va jag saknat att abra sitta nära dig. Det är verkligen dig jag vill ha" Fick tårar i ögonen, men grät ej.
När vi väl kom fram till att din buss skulle gå, så gick vi ut. Min buss kom, men den åkte också utan mig. Ville inte gå ifrån dig. Så vi bara stod, tätt ihop. Sedan gick vi bort till din buss, jag vinkade till dig och sedan gick jag bort mot min buss som återigen anlänt.
Väl på bussen ringde jag min chef, visste nämligen inte om jag skulle klara att jobba idag heller. När jag började prata med han, så kom tårarna. Då kände jag åter denna tomhet och ensamhet strömma över mig.
Nu orkar jag inte skriva mer om min dag. Jag får be om ursäkt och återkomma.
Skola idag förresten.. Kändes jobbigt innan, se dig igen. Samtidigt som jag verkligen ville se dig igen, så kändes det jobbigt. Att veta att jag inte bara kan springa bort till dig och slänga mig runt halsen på dig, pussa dig och bara säga till dig att ajg älskar dig. Det funkar liksom inte riktigt så. Har man uppehåll så har man.
Hade introdutktion till Arbetsmiljö och Säkerhet, det kan nog bli bra. Bra lärare iaf :D
Sedan svenska efter de... Britten... Jävla britten! Fan hon sa att vi skulle få lektionstid till att jobba med boken-grejen! Får vi det då?! NEJ! FAN! Jag fattade inte mycket av det vi skulle skriva efter... Ja, ja.. det får väl lösa sig.´Men britten kommer alltid vara britten, sämsta läraren som finns. Hur många gillar svenska, räck upp en hand?!
Sedan natur, det va inte något man såg fram emot direkt... Det är de lektionerna jag brukar somna på, hehe. Idag fick vi kolla på proven. Jag fick 14 ½ ! Godkänt va 14! Så jag klarade mig precis, ritktigt gut! När jag skrev provet så räknade jag efter så att jag typ skulle klara mig, sen sket jag i resten :p haha. Lektionen sen höll iaf vår lärarkandidat. En nervös liten kille :p haha. Snacka att det blev luddigt och komplicerat :p haha. stackarn. Men men. Sluta tidigare fick vi iaf göra.
Efer skolan så hade jag och Lina bestämt att träffas lite, prata lite. Kändes otroligt bra att få hålla om dig igen! Underbart! Sedan gick vi iaf mot stationen, vi sa inte allt för mycket. mest bara gick sida vid sida. Tror inte att någon av oss riktigt vad vi skulle säga... Vi kollade din buss och sedan satte vi oss inne. När du lutade dig mot mig, så kände jag mig åter hel. Jag tänkte hela tiden "Fan va jag saknat att abra sitta nära dig. Det är verkligen dig jag vill ha" Fick tårar i ögonen, men grät ej.
När vi väl kom fram till att din buss skulle gå, så gick vi ut. Min buss kom, men den åkte också utan mig. Ville inte gå ifrån dig. Så vi bara stod, tätt ihop. Sedan gick vi bort till din buss, jag vinkade till dig och sedan gick jag bort mot min buss som återigen anlänt.
Väl på bussen ringde jag min chef, visste nämligen inte om jag skulle klara att jobba idag heller. När jag började prata med han, så kom tårarna. Då kände jag åter denna tomhet och ensamhet strömma över mig.
Nu orkar jag inte skriva mer om min dag. Jag får be om ursäkt och återkomma.
