Gaabbee biktar och talar ut

"Du kanske inte vill att det ska vara vi..."

Liv
Vad är det när du inte finns hos mig?
Liv
Vad är det när jag inte längre kan ringa dig bara för att höra din röst?
Liv
Vad är det utan dina blickar?
Liv
Vad är det utan din hand i min?
Liv
Vad är det utan att kunna säga vi?
Liv
Vad är det när jag inte längre får vara din?

Det är för mig omöjligt att se ett liv,
men jag vet att det finns ett,
utan dig.
Att veta att det finns ett och förstå att det finns ett,
är två skilda saker.
Jag vet.

Jag vill inte tänka mig ett liv utan dig,
jag vill inte förstå.
För jag älskar dig,
på ett sätt som jag aldrig älskat förut.
Du är den som gör mig hel,
den som gör att jag kan hitta mig själv igen.

Vi,
är det det enda som jag inte tvivlar på.
Jag tvivlar ofta på mig själv,
men ingenting annat.

Hoppet och tron på oss,
det lämnar mig aldrig.
Om vi så gör slut,
så kommer jag fortsätta hoppas.

Jag vet att jag skulle kunna klara mig utan dig,
att jag skulle kunna gå vidare.
Med det menar jag att jag inte tvingar dig till någonting.

Våra band känner jag blir starkare,
omedvetet tror jag att vi kommer varann närmare,
på ett plan som vi tidigare ej varit på.

Jag tror på oss.
Jag hoppas.
Jag VILL vara tillsammans med dig.

Mitt hjärta är ditt,
det kommer du alltid ha.
Du kommer alltid finnas hos mig.

När du inte är hos mig,
saknar jag dig.
När du inte är hos mig,
längtar jag efter dig.

Mycket.
För mycket?!
Jag vet inte...
Jag vet bara att jag saknar dig.
Varje gång jag får höra din röst,
får ett sms
eller en liten lapp,
så känns allt lättare.
Jag vet att du är där,
att du finns.

Jag vill,
för mycket?!