Gaabbee biktar och talar ut

Skönt? Lättad? Andas ut? Ensam? Stark? Glad? Lycklig? Ledsen? Arg? Besviken?

Konstigt

Det som känns skönt är att detta var något vi båda ville, att vi båda kände att det inte fungerar som det va. Men konstigt känns det iaf..

Vet inte vad jags ka säga egentligen... Jag känenr mig tom, men samtidigt inte. För jag vet att du inte lämnar mig, utan att du finns hos mig som vän. Jag vet också att jag inte lämnar dig, utan att jag alltid stöttar dig.

Men tårarna sitter ändå i halsen. Dom finns där. Dom kommer komma fram, men när det vet jag inte och orkar inte tänka på det.

Dina tårar skär i mig, som tusen rakblad. De tar mig tillbaka till en verklighet som jag ibland glömmer, för allt kan vara så bra.
Dina tårar väcker mig och påminner mig. De väcker mig ur en dröm som ibland är för bra för att vara sann.
Dina tårar delas alltid av mina. Mina ögon kan inte vara torra, det gör för ont att se dig ledsen.

När du är ledsen så känner jag mig liten och osäker. Jag vet att du är ledsen pga mig... Att det är jag som gjort dig ledsen. Det skär i mig att veta att dina tårar alltid orsakas av mig. Det gör så ont. Att se den jag älskar ledsen, höra henne gråta och se hennes tårfyllda ögon - det är det värsta som finns. Jag känner det i hela mig, det gör så ont.

Jag hatar mig själv för att alltid få dig att gråta.

Dina tårar.

Det är jag det.

Ibland får man sig en funderare, oftast utan att man själv vill det.

Kom och tänka på allting jag förstört. Ni vet vad jag menar och vilka tillfällen det är. Jag försöker, det gör jag verkligen, att förstå varför jag gör som jag gör. Men jag kommer inte på något svar.

Fan vilken idiot jag är ibland.

Jag sitter inte här och tycker synd om mig själv, utan jag sitter här och skriver ner min bekännelse. För jag vet att det säkert finns många som tappar humöret när de vet att jag kommer. Många som hellre inte vill att jag är med, pga hur jag har betett mig.
Det jag inte förstår är alla chanser jag fått och att jag iaf SABBAT ALLA , fy fan va jag är dum !

Men

Jag lovar att göra mitt bästa för att det ska bli en förändring.

Jag vet att det finna dom som jobbar mer än jag, att det finns dom som har det tuffare. Men ibland känns det som om jag verkligen jobbar hela jävla tiden. Och ibland villman inget hellre än att vara sjuk !

Men sen tänker jag på mitt jobb, på de jag jobbar med och mina arbetskamrater. Då kommer jag ihåg hur mycket jag tycker om att jobba och hur mycket jag trivs.

Så jag går till jobbet iaf.


Jag kommer ju också ihåg att det ger pengar ;) hehe.

tårarna.

När det är jobbigt för mig, när jag gråter.

Då är det just den dagen med dig, din mamma och Samuel som jag minns.
Då är det smällen jag hör och allt damm jag ser då jag klev ur bilen.

Kollar lite... Går tillbaka... Läser... Tårar..

Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!Varför?! Varför?! Varför?!

Ofta minns jag;
Samuel, Du, Din mamma och Jag. Rutschekana. Roligast. Skratt. Leenden. Underbart. Stan. Vi. Mysigast. Telefonsamtal. Lögn 1. Spänt. Lögn 2. Sms. Sanning?! Telefonsamtal. Arg. Besviken. Bil. Sanning. Slut. "Jag vill inte ha mer med dig o göra". Tårar. Arg. Förstört. "Jag hade tänkt fråga om du fortfarande ville förlova dig med mig".Tårar. Förstörd. Tomhet. Leva?! Tårar.

En dag som började så bra, en av mina bästa dagar i mitt liv... Till att börja med. Sen förstörde jag allt.

Ofta minns jag den dagen, de känslorna, de leendena, tomheten.

Jag vill aldrig känna så igen.

Förlåt.

"Du kanske inte vill att det ska vara vi..."

Liv
Vad är det när du inte finns hos mig?
Liv
Vad är det när jag inte längre kan ringa dig bara för att höra din röst?
Liv
Vad är det utan dina blickar?
Liv
Vad är det utan din hand i min?
Liv
Vad är det utan att kunna säga vi?
Liv
Vad är det när jag inte längre får vara din?

Det är för mig omöjligt att se ett liv,
men jag vet att det finns ett,
utan dig.
Att veta att det finns ett och förstå att det finns ett,
är två skilda saker.
Jag vet.

Jag vill inte tänka mig ett liv utan dig,
jag vill inte förstå.
För jag älskar dig,
på ett sätt som jag aldrig älskat förut.
Du är den som gör mig hel,
den som gör att jag kan hitta mig själv igen.

Vi,
är det det enda som jag inte tvivlar på.
Jag tvivlar ofta på mig själv,
men ingenting annat.

Hoppet och tron på oss,
det lämnar mig aldrig.
Om vi så gör slut,
så kommer jag fortsätta hoppas.

Jag vet att jag skulle kunna klara mig utan dig,
att jag skulle kunna gå vidare.
Med det menar jag att jag inte tvingar dig till någonting.

Våra band känner jag blir starkare,
omedvetet tror jag att vi kommer varann närmare,
på ett plan som vi tidigare ej varit på.

Jag tror på oss.
Jag hoppas.
Jag VILL vara tillsammans med dig.

Mitt hjärta är ditt,
det kommer du alltid ha.
Du kommer alltid finnas hos mig.

När du inte är hos mig,
saknar jag dig.
När du inte är hos mig,
längtar jag efter dig.

Mycket.
För mycket?!
Jag vet inte...
Jag vet bara att jag saknar dig.
Varje gång jag får höra din röst,
får ett sms
eller en liten lapp,
så känns allt lättare.
Jag vet att du är där,
att du finns.

Jag vill,
för mycket?!

Oavsett vad någon säger, oavsett vad någon gör
så låt aldrig någon påstå att du är misslyckad.
Låt aldrig någon se ner på dig.
Låt aldrig någon behandla dig som om du var mindre värd.

För du är så underbar. Genom att vara dig själv och alltid stå för det du säger och gör, så är du mycket längre än nästan alla människor. Jag ser upp till dig, du är min förebild. Du är värd det allra bästa och du ska bemötas med respekt. Oavsett vad du har på dig och oavsett vad någon påstår, så är du du i alla lägen. All märker att du är så stark i dig själv och att du inte tar någon skit.

Jag vet att du tar åt dig mycket, mycket mer än många tror. Glöm inte bort att öppna upp och släppa ut. För jag vill inte att du spricker. Släpp ut lite då och lite då. Bara så du inte tar allt på en gång. Jag vet att du gör som du själv vill och på ditt eget sätt, försökt bara komma ihåg att jag alltid stöttar dig och att jag alltid finnns här för dig.

Orka skriva om jobbet.. Jag trivs iaf skit bra, verkligen. Det funkar bra tycker jag och jag ser fram emot o jobba.

Pengar.. Får inte så mycket lön nu i början.. Så spara och leta i alla vrår så löser det sig. Jag orkar inte se det negativt, jag måste försöka se det positivt och lösa det så bra som möjligt. Jag vet att du finns där för att hjälpa och utan dig så skulle jag skjälpa.

Pappa.. Fan, varför? Vi fick sådan otrolig kontakt, vi pratade varje dag och umgicks. Sedan tog jag upp pengar som du lovat mig och då skiter sig allting. Du fick dina pengar som jag lånat, jag fick inte de du lovat mig. Jag ringde dig och fick höra att du åter igen är singel. Genom att ringa dig - glad och positiv och inte ett ord om pengar - så visade jag att jag inte vil bråka med dig. JAG SAKNAR DIG ! FATTA DET ! Varför måste jag ringa? Varför måste jag ta nästa steg? När det är du som inte ens hört av dig om de pengar som jag gav till dig, inte ens ett tack. Vissa dagar saknar jag dig väldigt mycket.. Saknar att kunna ringa dig när som helst och bara prata.. Saknar att berätta saker för dig.. Saknar att dela saker med dig.. FAN TA PENGAR ! Jag hatar att vi inte kan prata normalt om pengar, JAG HATAR DET ! Jag vill bara ha tillbaka min pappa igen.. För just nu känns det som "pappa" bara är ett ord.. SNÄLLA PAPPA RING ! Vill du inte veta av mig?! Vill du inte ha med mig att göra?! Är jag ingen bra dotter?! Är jag så misslyckad att jag inte finns i dina ögon?! Finns bara Linus för dig?! FAN ! *tårar* JAG HATAR DETTA ! FAN PAPPA JAG ÄLSKAR DIG !

Jag gjorde det jag aldrig skulle göra. Jag gjorde det som inte fanns i min värld.
Jag förstörde det enda viktiga och rediga i mitt liv. Stötte bort den person som jag älskar.
Skadade mig själv, på ett sätt som jag aldrig tänkt tanken om att göra.

Jag försvann.
Visste inte vem jag var längre
Jag ville inte vara jag
Ville att jag skulle bli hoppad på och spottade på
För jag var inget mera värd

Jag?
Jag sket i jag
Du var det viktiga
Du som jag sårade, du som jag älskar

Jag förstörde mycket mer än det jag såg
Familj och vänner
Alla hade och har all rätt att se ner på mig.
Jag ställer mig gärna på knä.
Det Jag förtjänar inte att må bra.


Men.
Vart ifrån och varför just jag - vet jag inte - kom ett ljus.
Ett ljus med ett leende på läpparna.
Jag var ej längre ensam.

Jag började åter hitta mig själv.
Började komma på vem jag var från början, innan allting.

Än är jag inte det jag,
än har jag inte nått hela vägen.
Men jag vet att jag kommer hitta tillbaka
För jag har viljan och jag har fortfarande ljuset.

Jag vill, mer än någonsin hitta mig åter.