"Varför?!"
Varför?
jag hatar den frågan, men samtidigt inte. Jag kan ställa den till andra, men när den vänds mot mig... då vänder jag mig gärna bort. inte för att det är något fel på personen som frågar och inte heller för att det inte finns någon grund till frågan, därför att jag känner mig så dum när jag inte kan svara. Jag vill så gärna kunna säga: "såhär är det..." eller "såhär ligger det till..." eller "såhär känner jag..." men när jag inte kan det, utan bara kan svara "jag vet inte" då vill jag gärna vända mig bort. Men inte från dig, utan från frågan. För jag vill så gärna ge dig svar, men känner mig så misslyckad när jag inte kan svara på din fråga.
jag hatar den frågan, men samtidigt inte. Jag kan ställa den till andra, men när den vänds mot mig... då vänder jag mig gärna bort. inte för att det är något fel på personen som frågar och inte heller för att det inte finns någon grund till frågan, därför att jag känner mig så dum när jag inte kan svara. Jag vill så gärna kunna säga: "såhär är det..." eller "såhär ligger det till..." eller "såhär känner jag..." men när jag inte kan det, utan bara kan svara "jag vet inte" då vill jag gärna vända mig bort. Men inte från dig, utan från frågan. För jag vill så gärna ge dig svar, men känner mig så misslyckad när jag inte kan svara på din fråga.
